Stenläggning i Gåshaga – en yta som lutar
En stenlagd yta i lutning fungerar annorlunda än en plan, och skillnaden märks först efter ett par år.
Tyngdkraften arbetar på ytan hela tiden. Stenarna vill glida nedåt, fogmaterialet vill spolas nedåt av regnet, och kantstödet i nederkant får ta ett tryck som en plan yta aldrig utsätter sitt kantstöd för.
Vattnet är den andra skillnaden. På en plan yta sjunker regnet undan där det faller; på en lutande rinner det över ytan och samlas i nederkant, och på vägen tar det med sig fogsand.
Båda går att bygga bort men de måste vara med från början. Ett kraftigare kantstöd nedtill, ett fogmaterial som stannar, och en plan för var vattnet ska ta vägen när det når botten.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Mätning av lutningen över hela ytans utsträckning
- Kraftigare kantstöd i nederkant med bakstöd
- Fogmaterial valt så att det inte spolas ur
- Plan för vart vattnet leds när det når ytans nederkant
- Uppbyggnad som inte glider på ett lutande underlag
- Ytstruktur med hänsyn till halka i lutning
- Tvärfall där vattnet ska ledas åt sidan i stället för rakt ned
Så går det till
Lutningen mäts
Vi mäter över hela ytan. En yta lutar sällan jämnt, och det brantaste partiet styr utförandet.
Nederkanten
Kantstödet i nederkant tar hela ytans tryck. Det byggs kraftigare och med bakstöd av betong.
Fogmaterial
Vanlig fogsand spolas ur en lutande yta. Ett grövre eller bundet material stannar och håller ytan låst.
Vattnet
Vi bestämmer vart vattnet ska ta vägen i nederkant innan ytan läggs. Annars blir det en pöl eller en isfläck.
Tvärfall
Där lutningen är kraftig läggs ett tvärfall så att vattnet leds av åt sidan i stället för att rinna hela sträckan.
Stenläggning Gåshaga i hela Lidingö
Kantstödet i nederkant är den punkt där en lutande stenyta går sönder, och det är förutsägbart. Hela ytans tryck – stenarnas tyngd plus det som kör på dem – verkar nedåt och koncentreras i den nedersta raden. Ett kantstöd som hade räckt gott på en plan yta ger efter där, och när det gjort det slaknar hela ytan innanför. Nederkanten ska därför byggas kraftigare, gärna med ett bakstöd av betong som fördelar kraften ut i marken. Det är billigt att göra från början och en omläggning att göra i efterhand. Det andra är fogmaterialet, som spolas ur en lutande yta av varje regn. Vanlig fin fogsand hamnar nedtill efter en säsong, och ovanför den är fogarna tomma och stenarna lösa. Ett grövre material stannar bättre; ett bundet stannar helt. Det senare kostar mer men på en brant yta är det ofta den enda lösningen som håller. Det tredje är tvärfallet, som är enkelt och som få gör. Genom att lägga ytan med en svag lutning åt sidan förutom lutningen nedåt leds vattnet av i sidled i stället för att rinna hela sträckan och samlas i botten. Det minskar både urspolningen och pölen nedtill.